Springer du när det regnar?

Springer du när det regnar? Frågan låter kanske lite trivial men pekar faktiskt på en viktig skillnad mellan två olika slags löpare. Många är de ihärdiga och rutinerade löpare, som sprungit i många år, som väljer att stanna hemma om det regnar.

Redan här ska jag poängtera att det här inlägget inte är skrivet för att få dig som stannar hemma att få dåligt samvete. Snarare kan du se det här inlägget som något som kanske kan väcka konstruktiva frågor om din löpning och i förlängningen också hur ihärdig och målmedveten du är som person.

Det finns mycket som talar för vanans makt. Det vill säga att vad det än gäller, förändringar du vill göra i ditt liv, vanor som du vill förändra med mera så är enda sättet att förändra dem genom att skaffa nya vanor. Och en vana är någonting som sker upprepade gånger och regelbundet över tid. Din förmåga att skaffa dig nya vanor är intimt förknippat med din förmåga att bryta gamla vanor genom att göra något nytt. Till exempel springa i regnet, om du vanligtvis skippar det.

Det är också här som det viktiga kommer in. Att bryta mönster genom att göra någonting som inte har jättehög insats (till skillnad från att byta jobb, köpa lägenhet etc.) fungerar i förlängningen som träning som kommer att göra dig bättre förberedd att handskas med de större sakerna i livet. Att springa blir i det sammanhanget träning också för livet.

Med det sagt, jag ogillar regnigt väder precis som de flesta andra men jag har aldrig kunnat se det stora problemet med att springa i regnet. I alla fall de gånger då springturen börjar och slutar i hemmet. Det gör väl inte så mycket om du blir blöt om du ändå kommer att hoppa in i en varm dusch så fort du kommer hem?